Pappa fick ett telefonsamtal utav doktorn på

barnonokologen som sa att hon fått svaret på Wilmas benmärgsprov.

" Ser helt ren och fri ut från cancerceller!"

Underbara besked!! Oron släppte verkligen! 

Tack till de skyddsänglar som är vid Wilmas sida. 

Operationen gick bra. Blodprover togs och gav fina resultat. 

Nu väntar vi bara på Provsvaret från benmärgen. 

Svar tidigast fredag. Sjukt nervös.. Oron växer i magen. 

Nu är tiden inne. 

Imorgon är det dags för benmärgsprov åter igen! 

Vi tror på allt som Wilma kan ge. Hon fixar detta. Hon är stark. 

Idag tog jag & Wilma lite bilder och vi var även ute och plockade vackra löv till Wilmas pyssel. Mycket mysigt. 

Hon har fått så himla mycket hår så det hänger över öronen! 

Jag känner lukten av min finaste syster,

hon gör mig alltid glad när jag är dyster

Hon är vacker som rymdens alla stjärnor,

hon lär bli lucias alla tärnor

När hon är glad & ler,

i hennes ögon jag ser

Att hon är världens finaste tjej, 

jag lovar, tro de eller ej, 

men hon är allt för mej

Hon är min himmel och min jord,

jag hoppas hon förstår det efter alla mina ord

Hon får mitt hjärta att dunka,

och mitt liv att funka

Den tjejen betyder världen för mig,

Jag verkligen älskar dig 

8 dagar kvar tills Wilma tar benmärgsprov igen. Hoppas med hela våra hjärtan att det går lika bra igen! Nu kommer klumpen i magen tillbaka och oron växer. Hatar denna tiden. Hatar att vänta på att göra prov. Hatar att vänta på provsvaren. Hatar cancer. Hatar sjukhus. Usch. 

Nu är det bara att hålla alla våra tummar & tår på att allt går fin fint!   

Hej där! Wilma rullar på fint, går till skolan och lever livet fullt ut. Om någon vecka skall Wilma ta benmärgsprov som visar om det finns cancerceller i kroppen. Alltid nervöst när de proven kommer. Wilma har börjat använda toffs, och det är massa personer som säger att Wilma är så fin i håret! Hon blir så himla glad och lyser upp som en sol i ansiktet! :)

På Svenska lektionen idag fick vi skriva om vad vi är rädda för. Jag tänkte efter och frågade mig själv, vad är jag egentligen rädd för? Cancer. Jag är livrädd för cancer. Och jag är livrädd att förlora Wilma. Vi fick skriva en dikt om det ämne vi valt.

Min dikt ser ut så här:

En människa som är ful i orden,

får ogräs att växa på jorden. 

Samma gäller cancer,

Att våga ta och leva med chanser.

Hela världen under sina fötter, 

Försvinner som jordens alla rötter.

Hat, ilska, frustration & sorg,

allt är samlat i en och samma korg.

Tankar om hur cancer sker, 

samtidigt som alla andra ler.

Hår avfall och döda celler,

ingen vet vad som gäller.

Här har ni ett underbart videoklipp på mig & Wilma denna underbara söndagskvällen!