nicky

2 april 2012 21:52

hej de här blir ingen fråga direkt, men tänkte bara skriva att din blogg är otrolig fin, och att ja hoppas av hela mitt hjärta att din syster vinner över cancern, kan inte säga mer tyvärr än att ja önskar er verkligen från hela mitt hjärta lycka till och hoppas att de blir bra!

Evelina

6 april 2012 20:35

tack så mycket!

Jennifer

17 mars 2012 23:15

Heeej Evelina jag bara undrar när det kommer ut på tv .. Vilken tid, dag, kanal :)

Evelina

19 mars 2012 12:11

det vet vi inte ännu :) Jag kommer att skriva det på bloggen så fort jag vet!

hanna

7 mars 2012 19:13

HEj! verkligen en fin blogg! tårana rinner för jag märker verkligen hur hårt du kämpar och hur otroligt stark Wilma är, en sån sjukt söt tjej!
och jag förstår dej! Min stoerbror Anton som var 19 krokade med sin bil 3 januari 2011, och omkom omedelbart... tre dagar efter fick vi veta att min lillasyster Lia hade cancer.. Doktorena sa att hon inte hade länge kvar att leva, så jag var hemma varje dag från skolan bara för att få se henne le och vara glad. Och när jag gick till skolan satt jag bara och grät för jag ville inte vara ifrån henne...
Hon åkte in och ut från sjukhuset hela tiden, men hon försökte le och leka vara dag. det var jobbigt och se! den 23 september somnade min lilla Lia in endast 6 år gammal. Livet är så jäkla hårt för vissa...

Evelina

7 mars 2012 20:30

oh gud!
Rös till i hela kroppen när jag läste detta.
Hoppas att du mår iaf okej!
Jag är här om du behöver prata!
Ta hand om dig!

Sandra

29 februari 2012 09:10

Hej Evelina! Jag har läst igenom alla dina inlägg och jag började nästan gråta.. du är så stark och en väldigt fin syster! Tänk om alla andra hade en sådan fin syster som du! jag känner inte dig eller din familj men jag skulle verkligen vilja göra något för er! jag kommer läsa din blogg varje dag! hoppas att du får det bra! Kraaam!

Evelina

1 mars 2012 10:52

oh, tack så himla mycket!
Jätte kul att höra sötnos!
Jag ska uppdatera mig så mycket som möjligt! :)
Tusen kramar!

lisa 14

27 februari 2012 20:56

Hej Evelina! jag vet precis hur det är för dig och jag lider med dig , mycket! Jag har läst din blogg och tycker den är otroligt fin! Jag tycker det är bra att du skriver av dig som du gör, det gör jag också ibland.

När jag var 7 år fick min mamma cancer och läkarna sa att hon bara skulle leva ett år till. Min mamma levde i tre år till och kämpade otroligt mycket, vilket din syster också gör! När jag var tio dog min mamma och jag var förstörd, jag tyckte allting var mitt fel och att jag kunde ha räddat henne om jag gjorde någonting annorlunda. jag visste inte vad jag skulle göra utan henne... Nu , efter fyra år, inser jag att jag inte kunde göra något förutom att finnas där för henne och bara vara jag, vara med henne och göra så att hon hade det bra.. Jag brukar inte vilja gråta men nu göra jag det och det är sjukt jobbigt men alla behöver det ibland..

Jag tycker du är så sjukt stark och gör allt för din syster! Det bästa du kan göra är vara där för henne och älska henne!

Något som jag inte heller ville göra var att prata om det när mamma var sjuk, men det borde jag ha gjort. så jag tycker att det är bra att du pratar med andra om det, speciellt sånna som förstår för alla gör inte det..

jag önskar hela din familj all världens lycka och fortsätt kämpa, hon klarar det !

Kram!

Evelina

28 februari 2012 17:35

Hej tjejen!
Det är otroligt starkt utav dig att kunna förmedla detta på min blogg.
Det är jävligt bra kämpat att kunna ta dig igenom ett liv utan din mamma, jag menar, en mamma är ändå något av sig själv.
Jag hoppas att det är okej med dig, vilket det kanske är svårt att vara. Men jag hoppas att du på något sätt finner lyckan, och kom ihåg att din mamma är med dig, vart du än går, vad du än göra eller vart du än är.
Du är aldrig ensam, för jag vet att hon är alltid hos dig. Jag kan aldrig säga till dig att jag förstår hur det är, för det gör jag inte. Men jag kan säga att jag förstår hur du mår och jag förstår ditt lidande och smärta.

Mitt tips till dig, med tanke på att jag vet på sätt och vis hur det är, är att träffa någon, kanske gå till BUP eller något. Ha bara den där speciella personen du kan prata med. För tro mig eller ej, men utan min syskon stödjare, så hade jag aldrig vart den jag är idag. det kan jag försäkra!
Så med hopp om mitt hjärta, säger jag till dig, att du ska söka någon att prata med.
Fördela dina känslor och prata av dig.
Det behövs!
Kram!

bublan9

17 februari 2012 22:37

Hej jag vill verligen vara din vän!

Evelina

18 februari 2012 15:21

absolut :)

Jennifer Assio

16 februari 2012 00:37

Heej Evelina!
Jag har läst igenom dina inlägg med rinnande tårar.. Jag tycker du är så himla stark som klarar av att se din fina syster så. Även fast jag inte ens känner dig och din familj önskar jag att jag kunde göra ngt för er! Hoppas allt blir bra och btw du är en otroligt grym syster och jag beundrar dig verkligen ! KRAM

Evelina

16 februari 2012 16:35

tack så himla mycket! Kul att du läser min blogg, det betyder otroligt mycket!
Du gör mycket genom att bara läsa och bry dig!
Tack ska du ha!
Kram

KellaCeylan

15 februari 2012 11:16

Heej Evelina,
Jag har 3 äldre syster men träffar dom aldrig,
det du gör för din syster är så underbart!
Hon är jätte söt och med din hjälp som kommer hon må bra, Jag har också gått igenom med detta om cancer med min älskade vän, hon förlorade sitt liv, men lever ändå kvar i mitt hjärta! Vad som än händer är du en grym syster!!
KRAM!

www.kellaceylan.boggplatsen.se

Evelina

15 februari 2012 19:07

Hej du!
Jag beklagar verkligen. Men vad som än händer är hon vid din sida, hela hela tiden.
Vad du än gör, eller vart du än är, så är hon alltid bredvid dig. Kom ihåg det!
starkt utav dig att kunna gå vidare trots en sådan smärta.
Kämpa på!
kram & tack!

Cassie!

13 februari 2012 23:55

Okej, kanske man inte ska klassa de här som en fråga i första taget.. Men jag måst bara säga de, att jag beundrar dig som person, din styrka, den styrka som din lillasyster har! Får en själv att få kämpeglöd, bara över de minsta lilla.

De hon kämpar för, och allt hon går igenom, är en riktig tung sak! Men att se att hon är på fötter, glad och allt positivt. Får en att bli tårögd, och tänka tillbaka på den tid då min mormor kämpade för sin cancer.

Vi stod varandra riktigt nära, och jag kunde prata med henne om allt. Den dag som hon lämnade världen, den dag försvann också en del av mitt hjärta, hopp osv. Men än så lyssnar jag till hennes ord, som hon alltid sa åt mig.. "Du är min lilla ängel, jag är så stolt över dig." De får mig att stå på två ben och kämpa vidare!

Stå på dig tjejen, du och Wilma klarar dehär tillsammans! :) Hon har nog en jävligt bra storasyster!

Evelina

15 februari 2012 19:06

Oj, tack så himla himla mycket!
Rös i hela kroppen när jag läste detta!
Ja, lyssna till din mormor, hon vakar över dig!
Och vart du än är, vart du är befinner dig, eller vad du än gör, så är hon alltid bredvid dig. Alltid!

sofie

13 januari 2012 14:16

Fin blogg

Evelina

13 januari 2012 15:04

tack! :)