Hej igen! Tusen tack för de stöd ni ger mig! Ni är suveräna!! 

Doktorn ringde och berättade att det visade sig vara en infektion i kroppen, men inga omogna celler som kunde visa sig vara cancerceller. 

Så Wilma är åter igen fri och helt ren! Nu kan jag andas på riktigt igen!!   

Hej godingar!! 

Idag fick Wilma feber, ont i benen och röd i halsen. Pappa tog henne till sjukhuset för att få ta prover. Proverna togs och HB (blodvärde) och trombocyter var bra, men de vita blodkropparna var för höga än vad de ska vara. Det gör verkligen ont i magen när det händer sånt här. Jag fick bara tillbaka blickar i morse, för det var denna tiden vi fick diagnosen. Har inte kunnat tänka så mycket mer än på provresultaten. Jag vet att jag inte ska oroa mig, men det är svårt att låta bli. 

Denna texten är till Wilma. 

Wilma, du ska veta att du är allt jag har, tar bort allt, så länge jag dig har kvar.

Du betyder världen för mig, och jag gör allt för dig.

När du kom till världen Wilma, då gillade du verkligen inte mig. Du ville aldrig sitta i mitt knä. Men jag visste redan då att du var min ängel. Min ända riktiga ängel, utan vingar. Jag lovade mig själv att dig ska jag alltid skydda. Inget skulle någonsin få hända dig, ingen skulle få ta dig ifrån mig. Från den dagen som du tog ditt första andetag, hjärtat, så var du mitt liv. Jag kommer aldrig lämna dig, aldrig ångra något som jag gjort med dig, aldrig glömmer jag då du tog ditt första kliv ut i världen. 

Wilma, min solstråle. Jag älskar dig så mycket att ord inte ens kan beskriva det. I love you, over the hills and so far away.    

Du är, och kommer alltid vara, min allra bästa vän.

Hej igen! 

Igår, Söndag 27/11 inträffade en olycka mellan ödenäs och hindås. Ett träd faller rakt ner på vår bil, så rutan krossas. Inga personskador, turen var med dem igår! 

Annars är allt väldigt bra. Wilma är i skolan och nog må jag säga att hon är spänd för sin födelsedag! :) Kram                

Hej igen min favoriter! 

5 dagar kvar tills det är ett år sedan det omöjliga inträffade! Det har gått så vansinnigt fort. 

Jag har fått ca 360 läsare den här månaden och förra månaden låg antalet på 318. Jag är så himla tacksam till er som följer min blogg om Wilma. Jag blir också så himla glad när jag vet att det jag skriver faktiskt berör någon/några. Och att det är så många som tar tiden att höra vad som hänt. Det är otroligt. Har man fina vänner så har man. Tack mina änglar! Kram    evelina jigström 

Hej mina finaste läsare! Om 14 dagar fyller min prinsessa år! Helt sjukt vad tiden går fort! 

För ett år sedan satt vi där, med klumpen i magen, undrade vad som fått Wilma att bli så dålig som hon blivit. För ett år sedan visste vi ingenting. För ett år sedan undrade vi bara, men hade inte ens tanken på något sånt här. Och vi visste inte att om bara sex dagar så skulle våra liv förändras, föralltid. 

Jag vill inte få det att låta dramatiskt, men det är de. Det är helt sjukt att veta att för ett år sedan var allt normalt, allt va precis som de alltid har vart. Men nu sitter vi här, gått igenom så sjukt mycket skit under ett år, och trots sorg & smärta, så klarade vi allting. Jag är verkligen stolt, så in i helvete stolt över vad Wilma har visat för oss. Hon har verkligen visat att hon överlever allt, vad det än är. Det är min syster det.   

Du är allt jag nånsin önskat, du är allt jag nånsin drömt, du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har drömt, och du är den som får mig hoppas, du är den som får mig le, all min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge. 

Hej igen min älskade läsare!   

Jag är fortfarande lika glad över att det är såpass många som läser mkin blogg varje dag! Tack till er!! 

Jag skulle faktiskt vilja säga tack till er som gett mig och min familj stöd, och hjälp som vi behövt. Det har vart en svår tid för oss, och utan er hjälp hade vi inte kunnat gå igenom det vi gått igenom i ett år snart! Jag är oerhört tacksam till er, ni är underbara! 

Jag skulle vilja hedra de barn & ungdommar samt vuxna som förlorat kampen mot sin cancer, dem som fortfarande kämpar mot den & dem som har bekämpat den! Ni bär på skyddsänglar           

Godkväll på er! 

Blir så glad varje gång jag ser hur många det är varje dag som besöker min blogg! Det är jätte roligt verkligen! 

Tänkte faktiskt ta och berätta mina känslor som jag hade under tiden Wilma var sjuk och nu efter. :) Läs om det intresserar dig! :)

Vad som än händer i livet tror jag påverkar oss mer eller mindre. Jag tror att alla någon gång har/kommer vara med om händelser i sitt liv som satt avtryck. Så är det för mig iallafall. Jag har vart med om en händelse som förändrade stora delar av mitt liv. Jag har en familj, en mamma och en pappa, två bröder och två systrar. Vi har alltid kommit ganska bra överens och inte bråkat så mycket. Vi har mest tagit hand om varandra. Vi var väl en hyfsat normal familj bestående av jobb och skola. Ja, ska jag vara helt ärlig så har vi faktiskt varit en väldigt lugn familj. Men detta förändrades så snabbt som i en handvändning. Den lugna familjen som vi vart, gick till ett liv där kriget rådde. Jag har alltid varit typen av utåtriktad och säger oftast vad jag tycker, jag var väl ganska pratsam får jag väl erkänna. Istället för denna normala Evelina, så blev jag en Evelina som inte hade fötterna på jorden. Jag blev väldigt osäker på mig själv och jag visste inte vad mer livet kunde ge. Jag blev helt enkelt inåtriktad. Alltså blev mitt liv som kaos. Hemma var jag en Evelina, som jag vågade vara. I skolan var jag en helt annan.

1 december 2010  var den värsta dagen i mitt liv. Jag kommer hem från skolan, ingen är hemma, allt är tyst och jag känner verkligen hur en vind av tysthet susar i mina öron. Det var nästan läskigt tyst. I vanliga fall så brukar alltid min ängel komma springande och kasta sig i min famn. Men inte den dagen. Inte på flera dagar därefter heller. Jag fick ett telefonsamtal utav pappa som berättade att Wilma var på sjukhus. Och jag kände hur mitt liv sakta sjönk under jorden. Pappa kom sedan hem och hämtade mig och vi åkte till sjukhuset. Jag såg Wilma och hon var precis som hon brukade. Pappa och mamma gick med doktorerna för att få ett besked om vad det kunde vara som gjort Wilma så dålig. De fick beskedet och pappa berättade för mig. Cancer, sa han. Wilma har drabbats utav cancer, leukemi. I den minuten som han sa det, rasade allt jag hade. Jag kunde inte tänka, tankarna bara flög i huvudet på mig. Jag såg bara svart, vart fan var livet påväg? Ska jag vara helt ärlig, så hade ja vetat vad cancer resan skulle innebära, så hade jag aldrig orkat, jag hade fallit ihop. Mitt huvud höll på att explodera. Vart skulle jag vända mig för att få ut mina tankar om det som just hänt i vårt liv? Wilma hamnade på barncancercentrum och där förblev hon instängd i ett halvår med hemgång i jämna mellanrum . Jag fick verkligen panik så fort jag satte foten inne på rummet. Jag var egentligen alldeles för svag för att äga rum där inne. Jag minns att jag satte mig i sjukhus korridoren och dunkade mitt huvud mot väggen gång på gång i hopp om att få vakna till liv igen. Detta var verkligen som en mardröm för mig.  

Trots att jag var förstörd inombords så fortsatte jag gå till skolan, träffade kompisar och skrattade & levde livet helt enkelt. Vara med Wilma var det enda jag egentligen ville. Ryktet om vad som hänt i familjen spred sig snabbt över skolan och helt plötsligt började folk särbehandla mig. Så fort jag kom in i korridoren eller klassrummet, stannade alla upp och tittade på mig, backade undan när jag kom emot dem och sa inte ett ord till mig. Det kändes seriöst som att jag ville kräkas. 

Wilmas behandlingar påbörjades och allt blev bättre. Stark som min ängel är stod hon och dansade i sängen under tiden cellgifterna kröp in i henne. Under tiden hon fick cellgifter började vikt minskning.Hon vägde tillslut endast 18 kg.

Nu så här efter, så känns det otroligt bra att vi faktiskt orkade, min familj och jag. Tillsammans så blev vi ju faktiskt starkare. Snart ett år har passerat & jag tackar änglarna för att Wilma orkade genomgå den här perioden, hon är den starkaste människan jag känner.

                          Evelina jigström