Direktlänk till inlägg 25 mars 2012
Hej.
I fredags berättade vi för Wilma vad som hänt hennes fina lilla vän Nora.
Vi berättade för henne att hennes kropp inte orkade att hålla uppe henne längre. Att hon var tvungen att gå vidare. Kampen är över.
Wilma blev såklart helt förstörd, jag förväntade mig ingenting annat heller.
Det gör ont i systerhjärtat att se henne så ledsen. Men det är okej att gråta. Det är okej att vara ledsen.
Det sa vi till henne också.
Och då förstod hon att vi är där för att stötta henne.
Men tack vare Viola, blev Wilma på bättre humör efter ett tag. Att sitta så där gulligt och bara titta på en människa så där, är det inte många katter som gör.
Wilma tog allting så otroligt bra. Jag trodde aldrig att hon skulle kunna ta det så bra. Men jag vet ju att Wilma är stark. Hon klarar allting. Och nu lever hon med Nora i sitt minne. Och jag vet att Nora vakar över henne och sänder henne skyddsänglar.
Hej på er, mina fina vänner. Jag har numera bytt blogg. Nu bloggar jag på nattstad, men det handlar fortfrande om samma sak. Så jag kommer inte längre att uppdatera på denna bloggen, utan det fortsätter då på nattstad. Så vill ni fortsätta föl...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 |
18 |
|||
19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 | 27 |
28 |
29 | 30 |
31 |
||||
|