Hej igen! 

Idag är 1/12-2011, 360 dagar sedan, ett år sedan, Wilma fick diagnosen leukemi, cancer. Idag för ett år sedan, visste vi inte ett skit av vad de kommande året skulle innebära. Vi trodde att livet var precis som det alltid har vart, normalt. Men det var den dagen, som skulle förändra hela vårat liv, för alltid. Ingenting kommer bli som det var förut. Men det har enligt mig, blivit så mycket bättre nu. Jag kan bara säga så här, jag är jätte jätte stolt över vad Wilma har åstadkommit, och jag tycker hon är så stark som faktiskt orkar visa att hon klarar detta. Jag menar, jag tror aldrig att jag hade orkat få upp benen på jorden, när jag vart med om en sådan grej.  Jag hade vart så svag, och jag hade fallit. Men Wilma, hon är den som orkar. Hon visar vad hon går för. Jag är så himla glad att jag fick henne som min lilla syster!

Wilma, jag vill tacka dig för de här åren som du har gett mig. Du har gett mig lycka och du har gjort mina dagar värdiga. Du är mitt allt wilma, jag lovar dig det. Tack för allting! Jag älskar dig så himla mycket, att varken du, jag eller någon annan någonsin kommer kunna förstå det!   

Hej igen! Tusen tack för de stöd ni ger mig! Ni är suveräna!! 

Doktorn ringde och berättade att det visade sig vara en infektion i kroppen, men inga omogna celler som kunde visa sig vara cancerceller. 

Så Wilma är åter igen fri och helt ren! Nu kan jag andas på riktigt igen!!   

Hej godingar!! 

Idag fick Wilma feber, ont i benen och röd i halsen. Pappa tog henne till sjukhuset för att få ta prover. Proverna togs och HB (blodvärde) och trombocyter var bra, men de vita blodkropparna var för höga än vad de ska vara. Det gör verkligen ont i magen när det händer sånt här. Jag fick bara tillbaka blickar i morse, för det var denna tiden vi fick diagnosen. Har inte kunnat tänka så mycket mer än på provresultaten. Jag vet att jag inte ska oroa mig, men det är svårt att låta bli. 

Denna texten är till Wilma. 

Wilma, du ska veta att du är allt jag har, tar bort allt, så länge jag dig har kvar.

Du betyder världen för mig, och jag gör allt för dig.

När du kom till världen Wilma, då gillade du verkligen inte mig. Du ville aldrig sitta i mitt knä. Men jag visste redan då att du var min ängel. Min ända riktiga ängel, utan vingar. Jag lovade mig själv att dig ska jag alltid skydda. Inget skulle någonsin få hända dig, ingen skulle få ta dig ifrån mig. Från den dagen som du tog ditt första andetag, hjärtat, så var du mitt liv. Jag kommer aldrig lämna dig, aldrig ångra något som jag gjort med dig, aldrig glömmer jag då du tog ditt första kliv ut i världen. 

Wilma, min solstråle. Jag älskar dig så mycket att ord inte ens kan beskriva det. I love you, over the hills and so far away.    

Du är, och kommer alltid vara, min allra bästa vän.

Hej igen! 

Igår, Söndag 27/11 inträffade en olycka mellan ödenäs och hindås. Ett träd faller rakt ner på vår bil, så rutan krossas. Inga personskador, turen var med dem igår! 

Annars är allt väldigt bra. Wilma är i skolan och nog må jag säga att hon är spänd för sin födelsedag! :) Kram                

Hej igen min favoriter! 

5 dagar kvar tills det är ett år sedan det omöjliga inträffade! Det har gått så vansinnigt fort. 

Jag har fått ca 360 läsare den här månaden och förra månaden låg antalet på 318. Jag är så himla tacksam till er som följer min blogg om Wilma. Jag blir också så himla glad när jag vet att det jag skriver faktiskt berör någon/några. Och att det är så många som tar tiden att höra vad som hänt. Det är otroligt. Har man fina vänner så har man. Tack mina änglar! Kram    evelina jigström 

Hej mina finaste läsare! Om 14 dagar fyller min prinsessa år! Helt sjukt vad tiden går fort! 

För ett år sedan satt vi där, med klumpen i magen, undrade vad som fått Wilma att bli så dålig som hon blivit. För ett år sedan visste vi ingenting. För ett år sedan undrade vi bara, men hade inte ens tanken på något sånt här. Och vi visste inte att om bara sex dagar så skulle våra liv förändras, föralltid. 

Jag vill inte få det att låta dramatiskt, men det är de. Det är helt sjukt att veta att för ett år sedan var allt normalt, allt va precis som de alltid har vart. Men nu sitter vi här, gått igenom så sjukt mycket skit under ett år, och trots sorg & smärta, så klarade vi allting. Jag är verkligen stolt, så in i helvete stolt över vad Wilma har visat för oss. Hon har verkligen visat att hon överlever allt, vad det än är. Det är min syster det.   

Du är allt jag nånsin önskat, du är allt jag nånsin drömt, du är den som får mig minnas, alla drömmar jag har drömt, och du är den som får mig hoppas, du är den som får mig le, all min kärlek får du bära, hela livet vill jag ge. 

Hej igen min älskade läsare!   

Jag är fortfarande lika glad över att det är såpass många som läser mkin blogg varje dag! Tack till er!! 

Jag skulle faktiskt vilja säga tack till er som gett mig och min familj stöd, och hjälp som vi behövt. Det har vart en svår tid för oss, och utan er hjälp hade vi inte kunnat gå igenom det vi gått igenom i ett år snart! Jag är oerhört tacksam till er, ni är underbara! 

Jag skulle vilja hedra de barn & ungdommar samt vuxna som förlorat kampen mot sin cancer, dem som fortfarande kämpar mot den & dem som har bekämpat den! Ni bär på skyddsänglar