Hej! 

Nu är det snart lov, och förmodligen spenderar jag det tillsammans med Lilla Wilma. 

Just nu behöver jag nog lite paus ifrån saker runt omkring mig. 

Ja, det är jätte tråkigt att det ska vara så! Men det blir ibland för mycket av det goda. Jag hoppas ni förstår mig. 

Har ni inte vart med om det? Att huvudet säger en sak, men hjärtat säger något helt annat? 

Jag vill inte ge vika, jag ger ofta inte upp saker som står mig nära. Men ibland blir saker och ting för mycket. 

Jag brukar vilja hjälpa folk som är svaga, som ger vika och som inte orkar stå upp. I alla fall så försöker jag hjälpa dem. Om det är till hjälp är det en helt annan sak! 

Så därför kanske mer än hälften av er där ute tycker det är konstigt att jag försöker lyfta upp er, men ändå gör jag precis likadant som er och vänder ryggen å går. 

Men som sagt. Ibland måste man. 

Jag hatar att fly från mina problem och jag hatar att gömma mig för det som är svårt. 

Jag brukar inte göra det. 

Men just nu, just idag, just igår & just imorgon, så gör jag det. Jag måste göra det ibland. Man kan inte kämpa för något som inte kämpar tillbaka. 

Att sakna någon så mycket att man tillslut slutar sakna, you know it?

Så, ja. I nuläget, ger jag vika. 

För just nu så orkar jag inte annat än att fokusera på mig själv och wilma, sen ta problemen och allt annat ett och ett. 

Jag tar helt enkelt dagarna som dem kommer. 

Så nu ska jag vandra vidare. 

Kram

Hej igen! 

Måste bara säga att det är en otrolig känsla när lilla Wilma säger "Jag är aldrig orolig när vi väntar på provsvaren, för jag vet att jag inte har cancerceller i min kropp" 

Så himla underbar! Vilken ängel hon är måste jag säga! 

I lördags var min underbara fina pojkvän på besök! 

Självklart kom Wilma grymt bra överens med honom! Skulle vilja kalla det, lite kär kanske?  

haha!  

Hej!

Hoppas ni har haft en trevlig helg! 

Idag var det åter igen dags att besöka sjukhuset. Pappa och Wilma åkte in och tog lite prover och sådant. 

Har ni någonsin känt lyckan, när känslorna bara sväller upp och man får en lyckokänsla i HELA kroppen. Jag överdriver inte när jag säger hela kroppen, för de e verkligen hela kroppen som reagerar. Helt otroligt underbart. 

Jag fick den kicken idag. Då jag pågrund av några få ord, ville hoppa upp från stolen, då jag ville springa ut ur klassrummet och skrika av lycka, då mitt hjärta bultade så hårt att jag nästan blev rädd och funderade på vad som hänt. 

Kanske berodde detta på min dröm jag hade under natten, kanske inte. 

I vilket fall, så var känslan underbar. 

Om jag tänker efter så var det ett bra tag sedan jag kände den känslan. 

Pågrund av ett sms, så förändrades hela min dag. 

"Wilmas provsvar var bra, ingen sjukdom i sikte" 

fyfan, så otroligt underbart! 

hej min fina vänner! 

på måndag är det återigen besök på sjukhuset! Wilma skall ta några prover. Men är det något att oroa sig för?

Finns det något att oroa sig för?

Borde jag vara rädd?

Självklart är jag alltid rädd och orolig när tider som denna kommer igång. Självklart är jag vettskrämd över vad svaren kommer lyda. självklart vågar jag inte hoppas på det bästa. 

Men tillsammans står vi starkt. 

Ni skrattar när jag gråter, jag står när ni faller.

fuck cancer

Vad är problemet? varför ska cancer få ta över hela vår omgivning. Jag menar, hur många är det inte som lider utav cancer idag? Hur många familjer blir inte drabbade? 

Varför ska alla må så dåligt, på grund av den jävla sjukdomen, Snälla stoppa den! 

Det gör ont att se barn som blir så jävla sjuka och dåliga. Jag vill ha ett liv utan cancer.

Så därför, hedrar jag dem som förlorat kampen mot sin cancer idag. Ikväll ska jag tända ett ljus, och tänka på alla som bekämpar/bekämpat cancern. 

Helt sjukt. Får en klump i magen varje gång jag hör något om någon som drabbats utav cancer. Varesig jag känner dem eller inte. 

Jag skriver det här idag, med en extra tanke till en liten tjej som är mycket dålig. 

(nämner inga namn) Jag beundrar henne, och hoppas verkligen på att lyckan finner tillbaka till henne! 

Jag tror på dig. 

DU LEVER BARA EN GÅNG

ÄLSKA MER

TRO PÅ DIG SJÄLV

NJUT AV DAGEN

GÖR SAKER DU TYCKER OM

SKRATTA MER

SE DIG OMKRING, NJUT!

PUSSAS & KRAMAS

SKAPA VARDAGSLYX

TA VARA PÅ SAGOLIKA ÖGONBLICK

DRÖMMAR GÅR I UPPFYLLELSE, DRÖM!

VÅGA & VINN

TITTA PÅ STJÄRNORNA

LEV VARJE DAG SOM OM DET VORE DEN SISTA

HÄNG INTE UPP DIG PÅ SMÅSAKER

HA SOLENS STRÅLAR I ANSIKTET

GE ALDRIG UPP DET DU BRINNER FÖR

DU ÄR VÄRD ATT MÅ BRA VARJE DAG

Hej. 

Idag är det ingen bra dag alls. Känslorna sväller över min kropp, och jag vet inte vad jag själv gör längre. Vad fan är det som händer? Snälla, ge fan i att skada människor. Orkar inte med detta längre. Världen är ju f*n helt jävla sjuk. 

Just nu har jag ingen annan lust än att gråta. Kanske skrika. Gråta. Både och?

Jag vet inte, ena stunden känner jag mig arg. andra stunden känner jag mig så enormt besviken på vad livet har gett med sig till mig, till min familj, till mina vänner! 

I fruktan på hopp, går alla vidare. I fruktan på glädje, skrattar alla trots smärtan fortfaranade finns kvar. I fruktan om en framtid, faller männiksor ner, tappar hoppet, tappar modet att orka gå vidare.

Varför är det så här? 

Hade jag vetat hade jag redan suttit stopp för det som händer för länge sedan. 

Kanske är det för att vi alla är individer, alla har inte styrkan att fortsätta kämpa. 

Alla har väl fallit någon gång?

Ställ dig frågan, har du fallit någon gång? 

Har du? Bra.

Minns du känslan som uppstod när du skulle klättra upp igen? 

När du låg där på marken, ynklig, rädd, förvirrad och helt förstörd. 

You remember? 

Minns du hur förjävlig den känslan var? 

Det var som att man såg sig själv ramla ner från en brant backe, i hopp om att få komma upp, kamrar du dig fast för livet, men faller. Trots smärtan så försöker du. Trots sorgen som du bär, försöker du. Trots att du inte orkar, så försöker du.

Du gör det för att du är du.  Och Du är helt fantastisk. 

Jag börjar bli en aning rädd för mig själv, för mitt beteende. Gråta? Vadå vara ledsen? Finns ingenting att vara ledsen över egentligen. Men ändå är jag det. Vad är problemet? 

Oftast går det inte att dela mina tankar till någon, kan inte förklara varför jag är på sämre humör än andra vissa dagar. Jag kan inte förklara det, eftersom att det inte verkar finnas någon förklaring till det. 

Antagligen, så är det att smälta sina känslor. som svälj och hålla käften. Eller så är det för att inte belasta andra i min omgivning, med mina tankar.

Skärp dig Evelina. För helvete. 

Men å andra sidan, är det inte okej att gråta ibland? 

Jag menar, det är inte ofta jag sätter mig och lipar som en sill inför folk. Jag håller det helst inom mig och släpper ut det när jag är för mig själv. Ensam är man stark. För på utsidan finns mina nära och kära, och det vet jag!

Igår kväll fick jag även beskedet att en vän till mig, Lisa, blivit dålig.

Det var ett jävla tråkigt meddelande.

Jag blir bara så otroligt förbannad på att saker sker, en efter en, hela tiden.

Lisa, är en otrolig människa. Hon är helt underbar och fantastisk. Det måste jag erkänna! 

Jag tror att hela världen kan se det, om dem bara kände henne. Jag är glad att jag lärde känna henne, jag tycker så synd om människorna som missat denna chansen som jag fått. Att vara en vän till henne. Det låter som "vilken vän som helst" men hon är en otrolig tjej.Inte "vilken vän som helst". Hon är väldigt underbar på alla sätt! Ger en person så mycket hopp om livet, så mycket stöd, och så som hon kämpar! Oh herre! Hon är en ängel rent ut sagt, förtjänar allt man kan ge. Hon är en vän, en dotter & en syster. Låt ingenting ändra på det.

 Men ändå, trots så mycket som hon ställer upp för allt och alla, så drabbas hon (?!) av njurproblem? 

Om vi kan stoppa biltjuvar, rån, idioter & psykopater, så kan vi väl förfan stoppa sådana här sjukdommar också? 

Lisa, du är grym. 

Helt ärligt, så är det som ett slag rakt i ansiktet. 

Men jag vet att jag har mina vänner & familj, jag har Oliwer och jag har Lisa. 

Det är allt som behövs för att kunna kämpa vidare trots situationen! 

Jag vill bara säga det, att ni är helt otroliga, riktiga änglar. 

Hej! 

Jag undrar bara så jävla mycket, hur fan i helvete kan man skämta om cancer? Det är så sjukt jävla respektlöst så det finns fan inte! Jag blir bara så himla arg när jag läser sådana saker på facebook, t ex "tidslinjen borde få cancer och dö" Är det kul, helt seriöst? Njuter ni som skämtra om det av att göra narr av andra? Nej jag överdriver inte när jag säger narr. för det är helt enkelt att göra narr av sjuka människor. Tror ni att dem har valt att bli sjuka? Tror ni att dem uppskattar att ni skämtar om en sådan allvarlig sjukdom? 

Jag verkligen kokar av ilska just nu. Det är så sjukt respektlöst!!! 

Så snälla, lägg av med det. Tänk om det är ni som ligger där i händerna på sjukdomen en vacker dag? Tänk er för! 

Just sayin' 

Jag spottar på er. 

Till mina läsare: Om ni ser något skämt eller någon som gör narr utav sjuka barn, så får ni jätte gärna ge dem ett tänkande ord. Få dem gärna att sluta, för jag blir så otroligt ledsen när jag läser sånt. Det gör väldigt ont. 

Tack på förhand! 

Idag kommer vår lilla katt hem, och Wilma är mer än överlycklig! Så när både jag och Wilma kommer hem ifrån skolan, så är hon någonstans i vårt hem! 

Otroligt skönt att se Wilma så glad igen, efter att hennes marsvin dött.