Hej mina finaste vänner! 

Idag kom Moa och TV4 hem till oss. Först hälsade vi på henne och sedan satte dem upp dolda kameror. Samtidigt som dem gjorde det så övade Moa på lite olika sånger. Sedan satt vi och pratade lite. Hon är jätte trevlig! 

Vi frågade lite frågor om Idol och sådant. 

Sedan kom Wilma hem. Hon blev så sjukt chockad. Hon sprang till mamma och sa hjälp mig. 

Hon visste inte vem det va som satt där. 

Sen insåg hon att det var Moa som satt där. Där, i vår soffa. Jag fattar att det är svårt att förstå. 

Wilma vågade sig till slut fram till henne och Moa spelade lite låtar för Wilma. 

Sedan fick dem fika lite. Dem pratade om lite allt möjligt, så som musik och intressen. 

Sedan gick dem vidare upp på Wilmas rum där dem tittade lite affisher och sådant. 

Sen kom dem ner igen och då var de full konsert för hela familjen som satt samlade i soffan. 

Det var helt otroligt och det var så sjukt kul. 

När Moa sedan åkte hem kom Wilma fram och kramade mig i nästan fem minuter. det var det bästa jag gjort för någon i hela mitt liv och det känns så otroligt skönt!! 

Det värmer gott i syster hjärtat att se henne så glad som hon var idag!

 (Bilder och sådant får ej publiceras innan sändning av programmet)

Tack Moa Lignell, för att du gjorde Wilmas dröm till verklighet. <3

Hej,

snart kommer TV4 och Moa hit. 

Lite nervöst faktiskt. När jag kom hem var Wilma hemma, självklart undrade hon varför jag va hemma så tidigt så jag skyllde på att vi hade halvdag. 

Sedan åkte hon & mamma till mormor och ska vara där tills det är dags för dem att komma hem och wilma ska få sin överaskning! 

Skriver mer sedan! 

Hej ! 

Imorgon gäller det. Nu taggar vi som fan här hemma ska ni veta!  

Klockan 1 kommer dem från TV4 och fixar till alla kameror och allt det där.  

Klockan 2 åker dem och hämtar Moa Lignell och kommer sedan hem till oss. 

Runt 3 kommer Wilma hem och då tar överraskningen plats! 

Helvete, vad jag längtar. Det är helt otroligt! 

Bilder kommer att tas i mängder, och jag länkar när det kommer ut på webben! 

Detta är så fruktansvärt bra. 

För ett bättre liv, fimpa ciggen.

Hej. 

Egentligen borde jag inte skriav det här, men jag är rädd. Det är jag verkligen. Kanske inte rädd, utan snarare orolig. Och rädd. 

Rädd för svaren på det där jävla specialprovet som togs förra veckan på wilma. Jag vill veta nu... NU.

Idag är det ett år sen fyra tjejer som bodde i mitt område var med om en olycka. 

Tre miste livet, en överlevde. 

Tänker så satans mycket på er, ska ni veta! 

Ni är oförglömliga. 

Vila så bäst ni kan i frid! 

Hej, 

har inte något speciellt att skriva idag, förutom det att det har blivit ändrade planer angående besöket av Moa Lignell. 

Istället för att hon skulle komma på torsdag kommer hon istället på Tisdag. 

So far, so good!          

Hej. 

Idag vill jag skriva till Wilma. 

Jag ska skriva rakt i från hjärtat och bara till henne.

Wilma, du har det där leendet som bara himlen kan göra. 

Du är en så otrolig människa, och oerhört jävla fin. 

Hade jag vart som dig när jag va liten, så hade jag haft så sjukt mycket stolthet. 

Du är allt jag har just nu. 

Och den dagen då jorden försvinner, då planeten är borta och då våra hjärtan slutar slå, så kommer jag stå precis berdvid dig. Vi ska göra allting tillsammans. Vi ska leva, skratta, gråta, skrika, gapa, leka och njuta tillsammans. 

För ingenting kommer att komma emellan oss. 

Jag ska hålla din hand nu & för alltid. 

Jag vet att du inte kan läsa detta nu, du är ju ändå bara sju år. Men en dag så hoppas jag att du kan läsa detta och se vad jag har skrivit. När du blir stor, mitt hjärta, så ska jag visa dig den här bloggen och du ska få läsa varje inlägg jag gjort, bara om dig! 

Jag älskar dig. 

Hej! 

Idag ska jag faktiskt inte skriva om Wilma.

Idag vill jag skriva från hjärtat, till er. 

Jag vet inte vart jag ska börja. Men ett slut har en början. Resan med sjukdomen i följde har vart den värsta tiden i mitt och min familjs liv. Vi har sprungit på trådar, gråtit alla kuddar våta, skrikit och slått. Hatat tills livets ände och allt vi har känt har vart orättvisa. 

Det som behövs i en sådan situation är stöd. Stöd från vänner, släkt och närstående. Man klarar sig inte själv, ensam är man inte stark, inte i en sån här situation iaf. I detta läget behöver man ALL stöd man kan få! 

Och jag insåg med en gång vilka mina riktiga vänner var, och det är dem som jag frtf står kvar vid. Jag tror att folk kan bli lite "rädda" eller vad jag ska säga när man nämner något om att min syster har haft cancer. 

Så tack mina underbara vänner, att ni har haft tid & ork för att stötta mig, min familj samt Wilma i våra mörkaste stunder. Ni har fått oss att se lycka och ljus när livet är som tyngst. 

Ibland är vänner det absolut värdefullaste man har! 

Tredje inlägget idag, jag vet!

Men jag kan lova dig som läser det här, det är helt sjukt! 

På torsdag nästa vecka ska pappa hämta hem Wilma tidigare från skolan, och när Wilma kommer innanför dörren, så kommer Moa Lignell från idol 2011 att sitta i vår soffa och överraska Wilma. 

DET ÄR HELT SJUKT! 

Jag vill se Wilmas min NUUUU!!! 

Jag kan fan inte beskriva mina känslor just nu, men jag e så oerhört glad!!! 

Från en seg dag - till en underbar dag! 

fyfan vad jag är glad!